fredag 20 november 2009

Fredag och en ny bok!

Häromdan när jag var på en av denna veckans, otaliga läkarbesök.
Så köpte jag en bok som jag letat efter i nån vecka.

När det gäller böcker vill jag gärna läsa om sånt som inte ligger så nära i tiden hos mig.
Så alla böcker om sjukdomar och självhjälps böcker är väldigt mycke *NEJ NEJ*,
just nu i alla fall.

Älskar komediserier i de flesta former, dock ej engelsk humör. Typen John Cleese och pang i bygget.
Så när Mia och Klara gick på SVT för nåt år sen, var jag som klistrad.
Och för nån vecka sen så läste jag att Mia har kommit ut med en bok.
Blev så full av skratt när jag läste titeln på boken... Så typiskt Mia, eller i alla fall
min uppfattning om henne.
Dyngkåt och hur helig som helst.




Nu har jag kommit halvvägs i boken som innehåller kåserier och
utdrag från Mias blogg.
Försöker njuta av boken så länge som möjligt...
Vill verkligen läsa ut den på en gång, men stålsätter mig och läser bara några kapitel varje kväll. Allt för att få njuta av boken sååå länge som möjligt.

Så här långt är den hur bra som helst.
En riktig Okki-bok.

Men så har jag ju lite konstig 


onsdag 18 november 2009

Vaccination och besök i helgen


Då har man blivit vaccinerad mot baconsjukan.
Skönt att få det gjort, vi får väl se om man blir lite medtagen i kväll som de säger att man kan bli.
Däremot så vägrade min Guldklimp att ta vaccinet. De vaccinerar i skolan och de var meningen att de skulle vaccineras i går. Men neee, det total vägrade Guldklimpen. Så nu får vi verkligen hålla tummarna för att han inte får baconsjukan.

I dag har det varit en dag som jag har mestadels tillbringat på sjukan.
Först ut på morgonen var det Läkarbesök (läs:gyn),
Sen hade jag ledig tid i ca 2 timmar, och passade på att fika med A. Trevligt och gott. Passade på att smälla i mig en Creme dela creme. Det var länge sen jag åt en sån så då smaka det extra gott.
Och på måndag börjar ju mitt nya liv, mot att bli sund och smal...
Hehe, vi får väl se hur länge det funkar med det nya livet.
Det brukar funka fram till eftermiddagen. Säger som Gustav:



Ganska bra teori eller hur?
Köper den rakt av!

I morgon är det studiedag i skolan så Guldklimpen och jag har en mysdag, hela långa dagen. För på fredag åker han på sin kortishelg. Kommer inte hem förrens på måndag eftermiddag. Skönt för honom att komma i väg lite och träffa sina "kompisar", men på söndag börjar mamma längta något emormt efter honom.
Men denna helg kommer nog gå fort, eftersom jag får finbesök från storastaden.
Min ungdomskompis L kommer med sin snart 3 åriga R hit. Så det blir nog livat värrre.
Det är inte ofta jag får ha små gosiga småbarn här.
Det ska bli kul att få umgås och tjattra. Längtar.
Men innan dess måste det ju verkligen städas här och bäddas rent i sängarna.
Om jag skulle ta och sätta lite fart.

Men först en verklig favvo







måndag 16 november 2009

Svårfotograferad son




Inte lätt att ta kort på Guldklimpen. Men det syns ju att han är kortklippt nu ialla fall.
Och skrattet finns, allt som oftast på hans läppar.
Tänk vad mycke jag har att lära av honom... Leva i stunden och njuta av detta ögonblick!

Men i dag har jag haft så dåligt samvete.
Guldklimpen började skolan som han brukar kl 8.00. Men eftersom jag hade tid hos Plastiken kl 19.30, så fick sonen vara kvar på fritids/kortis ända tills jag kom tillbaks. Vilket var kl 21. Det tar ca en ½ timme att åka från Linköping till Motala.
Men vem var det som kom med ett leende mot mig när jag hämta honom...
Nu kommer min mamma!
Åååå, vad det värmer lilla mamma hjärtat.

Det var väldigt mycke info jag fick på Plastiken...
Måste nog smälta allt och sortera lite i hjärnan innan jag berättar om besöket.
Men det som kom fram var ju i alla fall att det behövs en rejäl viktnedgång.
Kan ju inte påstå att det kom som nån överraskning.
Hade nog varit mer överraskad om han inte sagt nåt om det.
Så nu är det slut på pizzor och hamburgare.
Återbesök om ett ½ år.

Det kanske blir en viktblogg i stället... man vet aldrig.
Nu är det dags att natta kudden i alla fall.

Natti natti



Förväntan och besök hos frissan.



Ett litet steg på trappen mot ett nyare liv, bort från att vara en stumpad kvinna.
I kväll ska jag strida för min rätt att få bli som jag var innan... som jag var förrut.
Vet att man ska vara väldigt påläst och strida för sin sak, för att få vad man vill i dagens sjukvård. I bland kan jag känna mig väldigt fåfäng och ego, för att jag vill bli som innan "skitsjukdomen".
Ska jag verkligen utsätta mig för ännu fler operationer?
Det funkar ju med att ha protes- bröst oxå...
Ja det funkar, men hur kul är det att varenda dag bli påmind om att det saknas nåt från din kropp.
Nee, det är inte särskilt roligt. Det känns faktiskt väldigt, väldigt jobbigt.
Du påminns inte bara i duschen. Det som nästan är värre. Det är när du ska handla underkläder.
Här snackar vi dåligt utbud, för att inte säga obefintligt.

Det finns lite olika metoder när det gäller bröst rekonstruktion.
Tror jag har skrivit om det innan oxå. Men det som ligger mig varmast hjärtat är en metod som heter:
 Diep Lambå.
Då tar man från bukfettet och bygger upp ett nytt bröst.
Och bukfett, ja det finns det gott om!

Hoppas hoppas, jag åker hem från US i kväll med ett leende på läpparna.
Kan behöva lite medvind nu. Det har blåst motvind alldeles för länge nu.
Kanske kanske kan detta bli min julklapp till mig själv.
Det vore väl inte illa... hehe
Jag ska få nya booobs!!!

Inga häng bröst här inte.
Inget ont som inte har nåt gott med sig... hoppas jag.


Lite uppdatering om min lilla Guldklimp.
Han var hos sin far i helgen. Och de hade varit och besökt frisören, det var verkligen behövligt.
Han blev sååå stilig min Guldklimp!
Bildbevis kommer. Han var inte så ivrig på att mamma skulle fota honom i går när vi kom hem.


fredag 13 november 2009

Positivt tänkande!



I bland blir ju inte reaktionen som man hade tänkt sig...

Här ska jag njuta av fredags kvällen.
Guldklimpen är och hälsar på sin far.
Väldigt tyst är det här.
Nu är det nog dags att äta nåt.
En riktigt trevlig fredag till alla.

Kram kram

torsdag 12 november 2009

November, ingen favoritmånad

Sometimes someone says
something really small
and it fit´s right into this
empty place in your heart.



I bland behövs det inte så många eller fina ord.
Så länge man menar vad man säger.
Tänk att en mening eller två, tre ord kan betydda så mycket.

Det omvända gäller ju tyvärr oxå.
När någon som står oss nära säger sånt som sårar.
Ojjj, vad det känns.
Ja praktiskt taget som hjärtat skulle brytas i bitar.
Mycke mer av det goda och vänliga.
Speciellt nu när det är så mörkt och grååt.
November är verkligen ingen rolig månad.

I vanliga fall brukar jag se framemot 1:a advent och julen
som är på väg.
Men i år känns det som all denna förväntan och det som
har med julen att göra har blåst bort.
Försöker verkligen insupa lite julstämning.
Borta.. borta.

Skulle jag kunna så skulle jag med glädje åka i väg
och fira December i varmare bredgrader.
Denna jul blir det bara min kära guldklimp och
jag som firar julen ihop.
Vi kommer säkert att få det hur mysigt som helst.
Men för första gången på 20 år är det nån som fattas.
Guldklimpens syster har valt att både leva och
fira sin jul på annat håll.
Kommer säkert fälla en tår eller två när
Guldklimpen och jag ser på Kalle Anka på Julaftonen.

Nu har jag tack och lov nästan två veckor på mig att
ta mig i kragen och försöka få lite advents stämning här hemma.
Men men vi får väl se hur mycke hembakt det blir..
Kanske får jag värsta rycket och fyller hela frysen,
men det mest troliga är ju att det blir mycke färdigköpt.
Nu är ju varken Guldklimpen eller jag några storkonsumenter av
fikabröd, men lussekatter måste man ju ha.

Nehe, om vi skulle lyssna på nån julsång!
Är så stolt över att jag kunde klura ut hur man
laddar ner ett Youtube klipp på sidan.






tisdag 10 november 2009

Överkurs



Nu ska vi se om jag kan lyckas med detta.
Snacka om överkurs för min del.

Men en av mina absoluta favvo låtar